Byggnaderna på Oitbacka gård
Oitbacka gård ligger på södra stranden av Loojärvi invid gamla Vichtisvägen och hör till Nylands mest betydande herrgårdsmiljöer. Områdets historia går ända tillbaka till 1500-talet, men sitt nuvarande utseende fick gården under senare hälften av 1800-talet, då den övergick i den helsingforsiska affärs- och industrisläkten Kiseleffs ägo. Byggnaderna, parken och odlingslandskapet bildar tillsammans en nationellt betydande byggd kulturmiljö – och här firas det fortfarande fest, badas bastu och fotograferas året runt.
Huvudbyggnaden (1866–1876)
Gårdens vita huvudbyggnad stod färdig 1866–1876. Den ritades av Nikolai Kiseleffs bror Konstantin Kiseleff, och byggnaden – som för tankarna till italiensk villaarkitektur – murades till största delen av tegel som brändes på själva gården. År 1905 fick huvudbyggnaden ytterligare en tillbyggnad. Den är fortfarande i familjens privata bruk, men utgör hjärtat i gårdsmiljön och möter gästerna redan vid ankomsten.
Färdigställandeår: 1866–1876
Arkitekt: Konstantin Kiseleff
Nuvarande användning: I privat bruk
Häststallet (1910–1912)
Gårdens ståtliga vita häststall uppfördes 1910–1912 efter ritningar av arkitekt Jarl Eklund. Stallet var ett av de förnämsta i Finland på sin tid: förutom spiltor och boxar rymde det stallmästarens bostad, en sadelkammare, ett höloge och utrymmen för arbets- och vårdhästar.
Stallet byggdes åt konsul Feodor Kiseleff, en passionerad hästuppfödare och vän av vagnkulturen. Mellan 1893 och 1926 föddes sammanlagt 186 hästar upp på gården, bland dem ardenner, araber och finska hästar. Åren 1899–1909 drev gården dessutom en körskola som utbildade finländska kuskar och hästskötare.
Hästhistorien lever kvar i stallet än i dag: på väggarna hänger konsulns bildsamling med hästmotiv från början av 1900-talet, gårdens egna hästseldon och målningar av djurkonstnären Päivi Latvala. Numera är stallet gårdens största festlokal och rymmer 130 gäster.
Färdigställandeår: 1910–1912
Arkitekt: Jarl Eklund
Nuvarande användning:Festlokal, 130 personer
Orangeriet (1895)
Gårdens vinterträdgård – orangeriet – stod färdig 1895 efter ritningar av arkitekt Waldemar Aspelin. Den höga och ljusa stenbyggnaden användes från början för vinterförvaring av växter. Åren 1902–1905 tillkom en festsal i anslutning till byggnaden, som antas vara arkitekt Jarl Eklunds verk. I dag är orangeriet en stämningsfull vigsellokal, och på övervåningen finns en svit för brudparet.
Färdigställandeår: 1895
Arkitekt: Waldemar Aspelin
Nuvarande användning: Vigsellokal
Ladugården och vagnsmuseet
Den stora tegelladugården i tre våningar restes under gårdens blomstringstid, stod färdig 1902 och rymde nära hundra kor. På ladugårdens vind öppnade i augusti 2015 ett vagnsmuseum som visar gårdens gamla vagnar, kärror och slädar – levande minnen från tiden med Feodor Kiseleffs vagnkultur.
Färdigställandeår: 1902
Arkitekt: Jarl Eklund
Nuvarande användning: Vagnsmuseum på vinden
Parken och skulpturerna
I samband med att huvudbyggnaden blev klar anlades en vidsträckt park på gården, där sällsynta trädarter planterades och springbrunnar anlades. I parken placerades också skulpturer, av vilka de mest kända är bildhuggaren Ville Vallgrens Narcissos och Carl Henrik Wredes Soldyrkaren. Skulpturerna står kvar än i dag och nämns bland annat i Museiverkets material. Parken binder alltjämt samman gårdens byggnader, och brudpar vandrar genom den från orangeriet till festen i stallet.
Gårdens skeden och ägarsläkter
Oitbacka gård har vårdats av samma släktkedja i över 160 år – från Kiseleff via Topelius till Salenius.
Under blomstringstiden var kulturlivet på gården livligt: till Oitbacka kom konstnärer, affärsmän och samhällspåverkare från både Finland och utlandet. Släkten Kiseleff spelade en betydande roll i Helsingfors industriella och kulturella utveckling, och dess rötter går tillbaka till en rysk köpmannasläkt som flyttade till Finland på 1700-talet och lade grunden för sockerindustrin i Helsingfors.
En levande gård, inte ett museum
Oitbacka är inget museiobjekt utan en aktiv jord- och skogsbruksenhet. Huvudbyggnaden är i familjens privata bruk, och de gamla ekonomibyggnaderna hyrs ut som åretruntbostäder – så gårdsmiljön lever sin vardag varje dag om året. Tidigare generationers arbete framträder som en ovanligt sammanhållen helhet: byggnaderna, parkerna, odlingslandskapen och skogarna bildar en värdefull kulturmiljö som fortsätter att vårdas.
Detta långsiktiga arbete erkändes med det internationella Wildlife Estates-certifikatet 2026, ett bevis på Oitbackas engagemang för att bevara naturens mångfald och för en hållbar markanvändning även för kommande generationer.
Vill ni se byggnaderna på plats?
Välkomna på besök – då ser ni själva hur den historiska miljön blir en scen för fest.
Tfn. 040-57 33449
info@oitbackagard.com
